Prylar och mer prylar..

Två veckor kvar till touchdown och vi, eller rättare sagt Sara, har nog inhandlat allt som vi kan komma att behöva tills dess. Barnvagn, säng, kläder, skötbord, mobil och en sådär 25 olika sorters babywhipes och salvor av olika slag. Själv har jag bidragit genom att inhandla en videokamera, som ju nästan är obligatorisk när man ska ha småbarn :)
Här kommer det första bidraget där katterna visar sin uppskattning för alla nyinhandlade saker, för allting måste ju bara provsovas...



/ Daniel

Snart, snart kommer han..

Denna vecka har varit fylld av babyaktiviteter. I måndags var vi på andra mötet på vår föräldrautbildning hos barnmorskan i Trelleborg. Vi och 3 andra par fick se en film om förlossningen och fick lära oss en massa om olika typer av smärtlindring. Om det blir så att vi hamnar i det läget så har jag fullständig tillit till personalen på MAS och litar på att de kan berätta för mig vilken smärtlindring som är bäst i just det läget. Har inga direkta preferenser förutom att det inte ska vara outhärdligt.
I tisdags var jag på vattengympa för gravida i Rund & Sunds regi på MAS. En halvtimmes hård träning följt av 40min avslappning och genomgång av olika andningstekniker.
Onsdag var det dags att skriva under på att det faktiskt är Daniel som är pappa. Detta gjordes på en av socialens avdelningar vid Kronprinsen, och efter att de frågat oss om vi verkligen var säkra på att det är vi som är föräldrar så fick vi skriva under. Så nu har Killean även officiellt en pappa.
Torsdag var det dags för besök hos barnmorskan i Trelleborg för kontroll av babyns hjärtljud, mitt järnvärde och blodtryck samt mätning av magen. Allt var bara fint. Dessutom gjorde vi ett väldigt hastigt ultraljud för att se om han fortfarande låg med rumpan ner, och visst gjorde han det! Så det blev snabbt en bokning för konsultation på MAS dagen efter, och således var vi där i fredags.
På MAS konstaterades, efter 90min väntan på doktorn pga överbelastning, igen med ett snabbt ultraljud att han ligger med huvudet upp och rumpan ner. Vi blev tillfrågade om vi ville göra ett vändingsförsök, jag sa nej eftersom jag tycker att oddsen är för dåliga med tanke på den stress och faktisk smärta som det kan innebära både för mig och babyn - 50% av försöken misslyckas nämligen. Och när läkaren inte kunde säga vad som påverkar om försöket kommer att lyckas eller ej så sa jag definitivt nej. Var beredd på att argumentera länge och väl för min sak, hade förberett en lista, men läkaren sa bara ok, gick och hämtade en pärm för att boka in tid för kejsarsnitt och så var det bra med det. Känns bara bra faktiskt, och om Killean inte vänder sig själv innan dess så kommer han att komma den 13 feb med ett kejsarsnitt.
Så nu är jag inställd på det, och känner mig helt ok med beslutet och är övertygad om att det kommer att bli bra. Dessutom så får han ju samma födelsedagsdatum som både mamma, 13 juni, och pappa, 13 mars - vilket jag tolkar som ett bra tecken!

/ Sara